Jag är rädd för en massa saker. Spindlar, bråk, höjder, vapen, krig, något som skulle anses som rasistiskt så jag skriver inte det, sprutor, fåglar, att dö och rädd för dig.
Du kan inte göra som du gör. Jag kommer åka och se om du är så modig som du säger, vågar du verkligen står för det du säger? Jag tror inte det för man beter sig inte så mot någon annan, hur arg man än är. Synd bara att du är så omogen.
Jag är så trött på alla jävla bråk, kan inte det bara sluta. Jag HATAR bråk, jag mår dåligt.
Ni vill mig bara illa, men jag släpper inte taget om er. Varför, jo för att ni funnits för mig så länge, det tar tid attbearbeta allting. Jag är rädd för dig.
Jag tänker sluta med allting jag gör och jag har förändrats, du får tro vad du vill för det är jag som vet mer än dig, men sjunk så lågt och tro mig inte men jag har många kompisar som försvarar mig så akta dig för att bråka med mig.
Det är synd om alla som bråkar med mig för jag har mer kontakter än vad ni har.
Ta det som ett hot jag bryr mig inte men jag nämner inte namn som er.
Ni är töntiga och har sjunkit så lågt man kan.

Jag älskar mina kompisar, dem som är äkta, alla andra struntar jag i.
Det är så att jag är lite trött på allt som hänt de senaste veckorna och därför verkar jag dryg och arg men det är inte riktad till er. Snälla, förstå min situation, den är jobbig och håller på döda mig.
Låt mig ta hand om det här i egen takt med hjälp av er.
Ni betyder mycket ska ni veta.


Nu ska jag titta på tv och städa, för jag skjuter upp det hela tiden. Idag har inte varit en bradag, den har sugit.
Jag tror morgondagen kommer vara likadan. Jag hatar mitt liv speciellt sådana här dagar. Jag har fallit ner till bottnen igen och måste jobba mig upp igen. Om du inte hade bråkat med mig hade jag mått bra men du vill inte se mig glad. Mitt självförtoende är borta igen. Fan, mitt liv suger, jag suger. 
Nej, jag får inte säga så. Jag är bäst. Jag är snyggast. Jag är snäll.
Jag är värd mer än det här.
Jag har de bästa vännerna. Jag har nästan allting.