Jag hatar mamma, pappa släkten och allt, bara för att dem finns kan jag inte åka in till stan. Jag hatar mig själv, varför var jag tvungen att födas, vill inte finnas. Hatar alla, verkligen alla som jag är släkt med och så.
Men för en gångs skull hatar jag inte skolan utan skolan är bra och jag gillar den och alla i min klass.
De flesta av mina kompisar är också älskade av mig men endel orkar jag inte med som 2 i min klass, varför låtsas dem bara och är så himla bitchiga, hatar verkligen dem även om jag tvingas va med dem för att dem lurar mig och försöker vara snälla men från och med nu ska jag strunta i dem och göra som jag vill och vara med vem jag vill! Ingen bestämmer över hur jag ska vara eller vad jag ska göra, det gör jag och endast jag!
Kan inte alla sluta bry sig om mig, speciellt släkten och ni 2 i klassen, skulle vara bättre om jag bara slapp er!

Sen kommer jag inte kunna va i stan på 2 helger men kan vara där på vardagarna och det suger!

Alla måste verkligen fylla år nu, men jag tänker skita i allt och inte köpa ett dugg för det är mina pengar och jag gör vad vill med dem, jag får aldrig fina saker så varför ska ni då få det...
Men jag ska försöka va inne även om dem blir sura, jag bryr mig inte mer, ge mig straff, det hjälper inte, ni kan göra vad som helst för inget ändrar mig.
Hatar mig,mig och mig!
Jag borde inte finnas och önskar att mitt liv hade varit lätt att leva istället för att leva världens sämsta liv på ett sätt men bra på ett annat.