Hur orkar du?
Tack Iza för att du är så snäll... inte och för att du får mig må dåligt men tack vare Medya eftersom hon är den enda som vet om det här så är jag glad endå, tack Medya för allt du gör för mig! Du och jag ska spamma Linns gb så hon blir galen. Du är speciell. Puss, tack för att du finns, du är vad en riktig vän ska vara. Jag älskar dig. Tack ännu en gång.
Okej, först och främst vill jag väldigt gärna att du tar bort alla bilder du har på mig om du inte har gjort det för du vill säkert inte komma ihåg mig nu eftersom du inte orkar med mig?!
Jag ska berätta för dig att jag tycker du är otroligt orättvis när du säger att JAG förändrat mig, jag kanske inte är den enda men jag har blivit gladare ja, jag har mognat enligt alla men du kommer säkert säga emot, jag har möljigen blivit lite hårdare för att visa att jag sätter gränser jag med, jag kan vara bitchig och dryg, men det är bara om någon retar upp mig.
Det här är inte bara mitt fel ska du veta, du har också bidragit till att allt blivit som det blivit.
I början var allting bra och jag kände att jag kunde lita på dig och vi snackade mycket, jag berättade en massa saker för dig, jag var tyckte du var stark och underbar och jag var stundtals till och med avundsjuk på hur du var men nu inser jag att det ändrats. Efter ett tag bråkade vi och varenda gång var det på grund av en småsak och att folk säger saker, vi väljer vilka vi tror på, tyvär måste vi ta ställning och vara på någons sida men jag trodde aldrig på dig och du trodde inte på mig.
Jag vet att det är Linn som snackar om mig det är så himla uppenbart, du väljer henne framför mig, du tror mer på henne och jag fattar inte varför, hon kan göra vad som helst mot dig och du bryr dig inte och låtsas inte om det men om det handlar om mig måste du göra något, du särbehandlar dina kompisar, det är inte smart gjort, jag trodde du var smartare än så. I början tog jag åt mig av det du sa men nu när du säger elaka saker tar jag inte åt mig, jag blir inte sårad, du är säkert sårad av allt jag säger som du sa jag är duktig på att såra folk men då borde väl du ha gjort något för att få ett slut på det, som i början när jag enligt det var underbar( om det ens var sant vill säga) varför pratade vi inte igenom allting så vi verkligen var säkra på vad vi tyckte, vi redde aldrig ut det ordentligt och sista gången bara gjorde vi ingenting, när jag kom där med Medya och Agrin, du låtsades som om ingenting hänt och det är det värsta man kan göra tyvär!
Men efter ett tag tappade jag all tro om att vi skulle bli vänner som vi en gång varit, jag hade rätt, ingen blev som det skulle, vi bråkade mer och mer och till slut orkade jag inte bry mig om dig bara för att det kändes som att du alltid var sur på mig och frågade svarade du aldrig.
Du betydde allting för mig en gång men sedan förändrades allting, på grund av mig säkert, för det är nog vad du tycker mn jag tycker båda har gjort det här till vad det blivit lika mycket. Det är synd men det var nog inte meningen att vi skulle vara vänner. Det finns så många som ljuger, man blir misstänksam, du har gjort samma sak mot mig men det bryr du dig inte om, du bara säger att jag tror på andra men du gör exakt samma sak. Du kanske måste lära dig att inse dina svaga punkter, för du är inte heller så perfekt som du tror. Jag kan inte säga att jag är perfekt men jag tycker jag har förändrats till det bättre men det tycker inte du. Det är ju bra att vara glad och det är jag nu men att jag då måste göra mig av med kompisar bara för små saker är inte så kul men vad ska man göra när mn tappat tron för någon som en gång betytt så mycket?
Det finns väl inte så mycket annat att göra än att släppa den personer, få ut den ur sitt liv och starta om på nytt och i framtiden inser man nog att man gjorde ett stort misstag eller så gör man det inte. Det känns som att jag förlorar alla mina vänner och alla mina kompisar säger att det inte beror på mig utan dem själv och jag vet inte vad jag ska tro längre men jag kan inte ta på mig hela skulden för det här och jag hoppas du känner att du gjort något fel, eller kanske inte?
Den man en gång älskat så himla mycket finns inte längre kvar, alla förändras med tiden och det kan förstöra en vänskap och tydligen blev det så nu bara för att vi båda skyller på varandra. Vi borde ha hjälpt varandra och rett ut allting så hade vi förmodligen varit vänner igen. Det gick som det gick. Förlåt, inte för att du kommer bry dig men jag var bara tvungen att få ut allting så jag kan må bättre nu när jag ska bearbeta ut dig ut mitt liv. Förlåt för att jag inte varit en bra kompis, jag börjar nästan ångra att vi snackade att vi träffades, för då hade jag inte behövt må som jag gjort och gör.
Ditt första intryck på mig var jätte bra men nu vet jag inte längre vad, jag kommer ihåg första gången du skrev till mig på pea och jag kommer ihåg första gången vi träffades, det kommer bli svårt att få det ur mitt minne. Förlåt för alla gånger jag sårat dig, jag säger saker jag inte menar men man kan inte göra något ogjort och att såra dig är inte något jag velat utan ilskan har tagit över och förändrat mig ibland och skuldskänslorna efter det får mig att vilja dö men man kan inte dö. Man måste som person ändra på sig och det trodde jag jag hade gjort men tydligen inte tillräckligt. Förlåt och hej då, hoppas ditt liv blir bra och att du får det bra utan mig, får det mycket bättre för utan mig kommer du ju må jätte bra och vara glad. Förlåt för att jag en gång i tiden var din vän men jag upp, orkade inte kämpa, förlåt för att jag ens finns. förlåt, förlåt, förlåt...
Du var speciell! Förlåt
Okej, först och främst vill jag väldigt gärna att du tar bort alla bilder du har på mig om du inte har gjort det för du vill säkert inte komma ihåg mig nu eftersom du inte orkar med mig?!
Jag ska berätta för dig att jag tycker du är otroligt orättvis när du säger att JAG förändrat mig, jag kanske inte är den enda men jag har blivit gladare ja, jag har mognat enligt alla men du kommer säkert säga emot, jag har möljigen blivit lite hårdare för att visa att jag sätter gränser jag med, jag kan vara bitchig och dryg, men det är bara om någon retar upp mig.
Det här är inte bara mitt fel ska du veta, du har också bidragit till att allt blivit som det blivit.
I början var allting bra och jag kände att jag kunde lita på dig och vi snackade mycket, jag berättade en massa saker för dig, jag var tyckte du var stark och underbar och jag var stundtals till och med avundsjuk på hur du var men nu inser jag att det ändrats. Efter ett tag bråkade vi och varenda gång var det på grund av en småsak och att folk säger saker, vi väljer vilka vi tror på, tyvär måste vi ta ställning och vara på någons sida men jag trodde aldrig på dig och du trodde inte på mig.
Jag vet att det är Linn som snackar om mig det är så himla uppenbart, du väljer henne framför mig, du tror mer på henne och jag fattar inte varför, hon kan göra vad som helst mot dig och du bryr dig inte och låtsas inte om det men om det handlar om mig måste du göra något, du särbehandlar dina kompisar, det är inte smart gjort, jag trodde du var smartare än så. I början tog jag åt mig av det du sa men nu när du säger elaka saker tar jag inte åt mig, jag blir inte sårad, du är säkert sårad av allt jag säger som du sa jag är duktig på att såra folk men då borde väl du ha gjort något för att få ett slut på det, som i början när jag enligt det var underbar( om det ens var sant vill säga) varför pratade vi inte igenom allting så vi verkligen var säkra på vad vi tyckte, vi redde aldrig ut det ordentligt och sista gången bara gjorde vi ingenting, när jag kom där med Medya och Agrin, du låtsades som om ingenting hänt och det är det värsta man kan göra tyvär!
Men efter ett tag tappade jag all tro om att vi skulle bli vänner som vi en gång varit, jag hade rätt, ingen blev som det skulle, vi bråkade mer och mer och till slut orkade jag inte bry mig om dig bara för att det kändes som att du alltid var sur på mig och frågade svarade du aldrig.
Du betydde allting för mig en gång men sedan förändrades allting, på grund av mig säkert, för det är nog vad du tycker mn jag tycker båda har gjort det här till vad det blivit lika mycket. Det är synd men det var nog inte meningen att vi skulle vara vänner. Det finns så många som ljuger, man blir misstänksam, du har gjort samma sak mot mig men det bryr du dig inte om, du bara säger att jag tror på andra men du gör exakt samma sak. Du kanske måste lära dig att inse dina svaga punkter, för du är inte heller så perfekt som du tror. Jag kan inte säga att jag är perfekt men jag tycker jag har förändrats till det bättre men det tycker inte du. Det är ju bra att vara glad och det är jag nu men att jag då måste göra mig av med kompisar bara för små saker är inte så kul men vad ska man göra när mn tappat tron för någon som en gång betytt så mycket?
Det finns väl inte så mycket annat att göra än att släppa den personer, få ut den ur sitt liv och starta om på nytt och i framtiden inser man nog att man gjorde ett stort misstag eller så gör man det inte. Det känns som att jag förlorar alla mina vänner och alla mina kompisar säger att det inte beror på mig utan dem själv och jag vet inte vad jag ska tro längre men jag kan inte ta på mig hela skulden för det här och jag hoppas du känner att du gjort något fel, eller kanske inte?
Den man en gång älskat så himla mycket finns inte längre kvar, alla förändras med tiden och det kan förstöra en vänskap och tydligen blev det så nu bara för att vi båda skyller på varandra. Vi borde ha hjälpt varandra och rett ut allting så hade vi förmodligen varit vänner igen. Det gick som det gick. Förlåt, inte för att du kommer bry dig men jag var bara tvungen att få ut allting så jag kan må bättre nu när jag ska bearbeta ut dig ut mitt liv. Förlåt för att jag inte varit en bra kompis, jag börjar nästan ångra att vi snackade att vi träffades, för då hade jag inte behövt må som jag gjort och gör.
Ditt första intryck på mig var jätte bra men nu vet jag inte längre vad, jag kommer ihåg första gången du skrev till mig på pea och jag kommer ihåg första gången vi träffades, det kommer bli svårt att få det ur mitt minne. Förlåt för alla gånger jag sårat dig, jag säger saker jag inte menar men man kan inte göra något ogjort och att såra dig är inte något jag velat utan ilskan har tagit över och förändrat mig ibland och skuldskänslorna efter det får mig att vilja dö men man kan inte dö. Man måste som person ändra på sig och det trodde jag jag hade gjort men tydligen inte tillräckligt. Förlåt och hej då, hoppas ditt liv blir bra och att du får det bra utan mig, får det mycket bättre för utan mig kommer du ju må jätte bra och vara glad. Förlåt för att jag en gång i tiden var din vän men jag upp, orkade inte kämpa, förlåt för att jag ens finns. förlåt, förlåt, förlåt...
Du var speciell! Förlåt
Kommentarer
Trackback
