Mitt liv
Jag har skrivit en massa saker om mitt liv. Det som gjort mig till den jag är. Det jobbiga som hänt. Det för att jag ska komma ihåg, det jag inte vill komma ihåg. Här kommer något jag skrev för 2 månader sedan.
Jag vill bara dö just nu, orkar inte mer, alla bara säger tomma ord som dem inte menar, alla glömmer bort mig,
jag vet inte vad jag ska göra. Jag är stark nog att ta eller begå självmord. Jag kan inte lite på någon känns det som, jag hade en person jag litade på men hon har såklart glömt bort mig och visat att jag inte betydet ett
dugg för henne, det har fått mina sår attt bli större. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar ta emot, snart kommer jag till en punkt då jag inte klarar av mer och jag kommer begå självmord på ett eller annat sätt, antingen skära mig djupt eller ta överdos av tabletter, bara det här får ett slut. Jag är bara till problem och skapar dem och får alla mina kompisar att må dåligt, jag vill att dem ska må bra! Jag kommer ta självmord när alla tror att jag mår bra och då kommer de aldrig få reda på vad jag har gjort. Jag har för mycket sorg inom mig, jag kan inte vara glad i mer än en vecka typ och det får mig att må ännu sämre, vill vara glad som alla andra men nej det får jag inte. Jag känner mig bara så deppig och vet inte längre hur jag ska hantera det och dessutom mår jag aldrig bra längre, och om jag försöker må bättre
så går det inte och jag gråter hela tiden när jag är ensam, vill inte visa någon hur svag jag är men i ensamheten och i mörkret gråter jag hela tiden och sedan går jag ut med ett fejk leende på läpparna och det värsta är att alla går på det, dem tror verkligen att jag är glad. Men ingenting kan få mig att ändra mig, jag har helt gett
upp hoppet, ingen kan hjälpa mig för jag lyssnar endå inte för jag orkar inte veta hur mycket jag betyder för endel, men jag är säker på att de bara säger så för att få mig att bli glad och sedan inte begå självmord bara för att sedan strunta i mig och inte bry sig om mig.
Jag vet inte hur jag kunde tänka så! Jag mår bättre nu men endå kan jag få såna här tankar ibland men inget mer.
Vad var det som blev vändkretsen i mitt gladare liv?
Allvarligt talat så har jag ingen aning.
Bild tagen från när jag mådde som dåligast. Jag ångrar det.
Jag har tack och lov inga ärr!
Jag mår bra nu.
Jag vill bara dö just nu, orkar inte mer, alla bara säger tomma ord som dem inte menar, alla glömmer bort mig,
jag vet inte vad jag ska göra. Jag är stark nog att ta eller begå självmord. Jag kan inte lite på någon känns det som, jag hade en person jag litade på men hon har såklart glömt bort mig och visat att jag inte betydet ett
dugg för henne, det har fått mina sår attt bli större. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar ta emot, snart kommer jag till en punkt då jag inte klarar av mer och jag kommer begå självmord på ett eller annat sätt, antingen skära mig djupt eller ta överdos av tabletter, bara det här får ett slut. Jag är bara till problem och skapar dem och får alla mina kompisar att må dåligt, jag vill att dem ska må bra! Jag kommer ta självmord när alla tror att jag mår bra och då kommer de aldrig få reda på vad jag har gjort. Jag har för mycket sorg inom mig, jag kan inte vara glad i mer än en vecka typ och det får mig att må ännu sämre, vill vara glad som alla andra men nej det får jag inte. Jag känner mig bara så deppig och vet inte längre hur jag ska hantera det och dessutom mår jag aldrig bra längre, och om jag försöker må bättre
så går det inte och jag gråter hela tiden när jag är ensam, vill inte visa någon hur svag jag är men i ensamheten och i mörkret gråter jag hela tiden och sedan går jag ut med ett fejk leende på läpparna och det värsta är att alla går på det, dem tror verkligen att jag är glad. Men ingenting kan få mig att ändra mig, jag har helt gett
upp hoppet, ingen kan hjälpa mig för jag lyssnar endå inte för jag orkar inte veta hur mycket jag betyder för endel, men jag är säker på att de bara säger så för att få mig att bli glad och sedan inte begå självmord bara för att sedan strunta i mig och inte bry sig om mig.
Jag vet inte hur jag kunde tänka så! Jag mår bättre nu men endå kan jag få såna här tankar ibland men inget mer.
Vad var det som blev vändkretsen i mitt gladare liv?
Allvarligt talat så har jag ingen aning.
Bild tagen från när jag mådde som dåligast. Jag ångrar det.
Jag har tack och lov inga ärr!
Jag mår bra nu.
Kommentarer
Postat av: medya
Stackars din arm :(, De bra de att du inte mår dåligt nu<3
Trackback
