BFMV

Mamma vill gå Bullet for my valentine i december för då kommer dem hit närmare bestämt den 6 december till Stockholm och hon frågade om jag ville med men jag gillar dem inte ens längre. Så hon får väl gå med min brorsa som vanligt, det gör mig inget endå för jag spenderar inte mycket tid med henne och när man frågar så säger hon att man kan göra något men det bli aldrig av. Jag känner mig inte så glad på grund av detta, jag känner mig mindre värd, inte ett dugg speciell, det känns som att bara min brorsa räknas. Det har känts så hela mitt liv, allt skylls på mig. Jag får massa straff medans min bror kommer lindrigt undan. Jag vill inte längre umgås med mamma, det var då jag ville göra det men nu har jag bara tappat lusten. Mina band till henne är som bortblåsta, sönderklippna, dem är endast trasor nu. Om jag skulle ge förslag på vad jag vill göra skulle det inte hända förräns än flera månader och då kan jag lika gärna strunta i det.

Det känns som att pappa är den enda som verkligen förstår mig och som verkligen vill att jag sa må bra och framför allt så kan man lita på honom, han håller alltid sitt ord, hur litet det än är så håller han det han sagt. Jag mår bra när jag är där. Jag känner mig endå utstött där också, det känns som att jag inte passar in någon stans och så kanske det är men snart behöver jag inte passa in längre för i England är folk så mycket snällare och mindre fördomsfulla. Jag hatar Sverige och alla som kollr på en som om man vore från en annan planet men så är det inte längre för nu ser jag ut som en i mängden!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0