Ensamheten
Tårarna som bara rinner utan anledning
Tankarna om att jag är alldeles ensam
Paniken som kommer fram
Skriken som kvävs under nätterna
Minnena som påminner om all bra
Stunderna jag bara velat dö
Dagarna jag skärt mig endast för
att dö och se blodet rinna
Ilskan över att livet är jobbig
Minuterna det tar för ens kompisar att svika en
Bråken med alla kompisar
Det har tagit över mitt liv, det är detta som verkar vara mitt liv
Min ork är nästan som bortblåst
Jag vill inte mer, ingen vet något om mitt liv eller allt om mitt liv
Så låtsas inte att ni vet
Dödslängtan finns inte kvar och inte känslan över att jag måste skära mig
Något annat finns nu
Det psykiska, jag är bara så trött och gråtfärdig varje dag
Endå låtsas jag inte om det, jag låtsas vara glad för det är ju vad alla vill
Om ni får se mig le tror ni på det, ni ser inte insidan
Jag är för van för att jag ska misslyckas med det
Jag är inte den jag var och inte den jag vill va
Allt som hänt har bidragit till att jag blivit så
Insidan är helt död, jag känner inget längre, jag vill inte
Det känns som attdet inte finns något bra med livet
Jag lever för min familjs skull, dem ska inte få lida mer
Jag är ensam hur som helst
Ingen kan stötta mig för ensamheten har tagit över
Jag är fast i en ond cirkel...
Jag är inte ensam men det känns som det
Alla kompisar som ljuger, jag orkar inte, endå fortsätter ni
Ni får gärna tro vad ni vill, för jag bryr mig inte
Ni är inte vad jag trodde ni var, om ni så gärna vill se mig död, kan ni väl döda mig
eller är ni för fega, säger bara saker utan att mena det
Hur som helst, jag bryr mig inte nu eller någonsin
Jag fejkar va glad, inget kan ändra på det
Så fort jag fyller 18 drar jag till England och bosätter mig där!
Mitt liv består av falska personer som får mitt liv att bli sämre
Nu mår jag ganska bra...
Jag har inget att klaga på så från och med nu skriver jag inte hur jag känner mig mer, jag håller allt inom mig och hoppas jag orkar med det helt ensam
Tankarna om att jag är alldeles ensam
Paniken som kommer fram
Skriken som kvävs under nätterna
Minnena som påminner om all bra
Stunderna jag bara velat dö
Dagarna jag skärt mig endast för
att dö och se blodet rinna
Ilskan över att livet är jobbig
Minuterna det tar för ens kompisar att svika en
Bråken med alla kompisar
Det har tagit över mitt liv, det är detta som verkar vara mitt liv
Min ork är nästan som bortblåst
Jag vill inte mer, ingen vet något om mitt liv eller allt om mitt liv
Så låtsas inte att ni vet
Dödslängtan finns inte kvar och inte känslan över att jag måste skära mig
Något annat finns nu
Det psykiska, jag är bara så trött och gråtfärdig varje dag
Endå låtsas jag inte om det, jag låtsas vara glad för det är ju vad alla vill
Om ni får se mig le tror ni på det, ni ser inte insidan
Jag är för van för att jag ska misslyckas med det
Jag är inte den jag var och inte den jag vill va
Allt som hänt har bidragit till att jag blivit så
Insidan är helt död, jag känner inget längre, jag vill inte
Det känns som attdet inte finns något bra med livet
Jag lever för min familjs skull, dem ska inte få lida mer
Jag är ensam hur som helst
Ingen kan stötta mig för ensamheten har tagit över
Jag är fast i en ond cirkel...
Jag är inte ensam men det känns som det
Alla kompisar som ljuger, jag orkar inte, endå fortsätter ni
Ni får gärna tro vad ni vill, för jag bryr mig inte
Ni är inte vad jag trodde ni var, om ni så gärna vill se mig död, kan ni väl döda mig
eller är ni för fega, säger bara saker utan att mena det
Hur som helst, jag bryr mig inte nu eller någonsin
Jag fejkar va glad, inget kan ändra på det
Så fort jag fyller 18 drar jag till England och bosätter mig där!
Mitt liv består av falska personer som får mitt liv att bli sämre
Nu mår jag ganska bra...
Jag har inget att klaga på så från och med nu skriver jag inte hur jag känner mig mer, jag håller allt inom mig och hoppas jag orkar med det helt ensam
Kommentarer
Trackback
