Fejk

Jag är glad, snygg, bra. Jag mår bra. Det är fejk för tillfället eller att jag mår bra. Jag vet inte hur jag mår. Det skiftar, bra, ledsen, arg. Det känns som att jag bara är fejk, finns det något med mig som inte är fejk. Inte vet jag men jag låtsas må bra för jag är så duktig på det, vem vet hur länge det kommer vara så. Allting som jag glömt har kommit tillbaks, all skit har kommit tillbaks. Jag ville det inte. Jag är glad. Jag till och med ler, för jag blir glad av alla Fernando torres bilder i mitt rum. Jag är en stor idiot, men jag är endå bra när jag inte mår dåligt. Mitt huvud känns tomt, finns inga känslor. Känner mig så himla sviken som jag aldrig gjort förrut. Tomheten kommer bakom mig och äter upp mig inifrån.Tomma ord är det enda alla kommer med. Säg något ni menar!

Jag heter Celina, jag är 16 år och har stora problem. Jag är deprimerad ofta, har svårt att äta och sova, min kropp vill inte funka, jag gråter minst en gång varje dag, jag har gjort illa mig själv och gör det fortfarande men inte på samma sätt, jag är paranoid, jag är en lögnare, jag har inget som helst självförtoende, jag är misstänksam mot allt och alla, jag har kropps komplex, jag är störd. Någon borde spärra in mig och aldrig släppa ut mig igen!
Det här är lite av sanningen om mig.

Jag är ful, tjock, dryg, töntig, lögnare, ego, dum, bitchig, LÅT MIG VA!
Vill inte ha er hjälp, vill inte ha kompisar. Jag är jobbig, ni förtjänar något bättre än mig.
En allmänt fail person.

Jag är en djävul i männsklig skepnad




Jag gråter blod nu för tiden. Min tårvätska tog slut för flera månader sedan.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0